Dags för Handling
I lördags morse kl 04:20 åkte vi från helsingborg, jag och min vapendragare freddy, mot Arvika. För att med allt på ett kort försöka reparera skadan jag gjort. Så i 6 timmar satt jag med gråten i halsen nervös som aldrig förr i freddys bil och såg avståndet till mig och J krympa timme för timme. Tilslut var vi framme, stegen från parkeringen till ytterdörren kändes som på havets botten och pulsen närmade sig 175bpm. Dörren öppnades och där stod hon. I början kändes det som att vi var ovänner och främlingar och jag ville bara hoppa in i freddys bil och åka hem igen, men det gjorde jag inte, tur det!
Det finns en stark kemi mellan oss. det kan ingen förneka. Det finns även så mycket att skriva om helgen men mycket av det vill jag inte dela med mig av för det är mina kännslor och mina minnen och dom ska ingen få kommentera eller dömma mig för. jag vet vad jag vill mer än nånsin nu!
Det kändes både tungt och underbart att åka hem. Mest underbart.
med ett steg i taget kan det här bli hur bra som helst.
Helgens hjälte: Freddy Godden. kan man ha en bättre vän/bror
nu ska jag sova. galet trött
Det finns en stark kemi mellan oss. det kan ingen förneka. Det finns även så mycket att skriva om helgen men mycket av det vill jag inte dela med mig av för det är mina kännslor och mina minnen och dom ska ingen få kommentera eller dömma mig för. jag vet vad jag vill mer än nånsin nu!
Det kändes både tungt och underbart att åka hem. Mest underbart.
med ett steg i taget kan det här bli hur bra som helst.
Helgens hjälte: Freddy Godden. kan man ha en bättre vän/bror
nu ska jag sova. galet trött
Kommentarer
Postat av: Anonym
Du är modig, stark och fantastisk som gjorde det där! Som jag skrev till Johanna så slutade jag inte tro på er även om ni gjorde det själv.
Hörde att hon berättat lite om oss. Ett steg i taget är svinbra och det gör resan delvis lättare och mer spännande. Bara NI vet vad som gäller nu, bara NI kan bestämma hur och vad ni vill. Håller på er!
Trackback
