Multivitamin

Ja då var det söndagkväll igen och som vanligt har helgen varit full av äventyr och fysiska prövningar.

Vi börjar i lördags morse med att jocke ringer mig halv sju och säger att han kör hemmifrån nu, Ouch. Jag låg ju kvar i sängen och hade nyräknade får färskt i minnet. Så snabbt har jag aldrig varit uppe och i kläderna förut. Som tur är hade jag packat allt dagen innan och hojen var riggad och klar. bara att packa ner frukosten i ryggan och kuta ner för trapporna och möta jocke.

Fv. Brian, Jag, Stefan, Jocke och Martin (den snabbe)

Martin Andersson hämtades upp på vägen sen bar det av mot Varberg, vi var i sjukt god tid  så vi han efterannmäla oss och klä på oss och klämma ut som sista nervositetsfjärilarna innan starten gick kl11. Det gick snabbt upp för mig att vi var MÅNGA från Åstorps CK som körde, minst 11 har jag räknat till. jättekul!

Starten gick och som vanligt var det MASSOR med folk ivägen som man fick kryssa genom för att tillslut ute på en lång grusväg lyckas hänga med rätt klunga när farten skruvades upp, Brian hängde som en igel i baken på mig så det vara bara att köra. Vid första backen blev det flaskhals och folk segade, jag hade dagen till ära nymasserade och stödstrumpade ben så jag mer eller minde flög upp för både första och andra backen. känndes helt overkligt. Jag skruvade upp tempot lite efter 35km sen var det fullt blås hela vägen. Tekniken i skogen som länge vart dålig kändes suverän och både uppför och utför samt genom enorma lerbad sk. Surhål gick cykeln med mig på som en raket. fantastisk känsla.

Under de sista 2 milen började mitt otaktiska val av kraftfördelning straffa sig, krampkänningar hade jag haft redan i den långa springbacken som jag tog i ett huj med hojen på ryggen i sann cykelcross-anda. Men när det plötsligt kändes som jag hade 2 arga taxar sittandes i baksidan på mina lår var det dags att slå av på takten... NOT! hade ju skitbra rulle på 2 ganska starka killar, så jag bet ihop växlade ner och LED! ut skiten. fy fan vad ont, hade helt glömt hur ont kramp gör. En av de jag åkte med hade massa vatten i sina flaskor så jag fårgade om jag kunde få lite och självklart kunde jag det, öste i mig halva flaskan, tror det räddade mig från totalkolaps och att jag slapp stanna i depån.

Sista biten in mot varebergs fästning gick fint och jag rullade in på 4timmar och 8 minuter. fet-nöjd!

(Jag vet en cykel som inte ska få sova i min säng inatt... )

Det blev lite ÅCK häng i målområdet, det käkades vattenmelon och riktigt vidrig pasta carbonara som för övrigt var det sämsta med hela tillställningen. Det var skönt att komma hem och slummra på soffan innan jag träffade Buster mfl för lite grabbhäng på kvällen sen.

(kolla farsan, vem tror ni har kittat upp hans cykelgarderob?)
Söndagmorgon, min kropp var gjord av sten. sällan haft så mycket träningsvärk, BST är lätt det hårdaste långloppet vi har i sverige! Men jag släpade mig upp och åt frukost i väntan på att en gammal cykelkompis skulle ringa men efterosm han har ADHD/Damp ringde han inte, suck! men Min vän Andreas Olsson var i stan över helgen så jag passade på att bjuda honom på fika, vi satt i norra hamnen och njöt av solskenet i säkert 1½ timme och bara pratade strunt sådär som tjejer kan gör vi vet. kl2, ringde Pappa, han ville cykla, det ville inte min kropp, men lite kvalitetstid med farsgubben får man inte varje dag så jag skyndade hem för att byta om. Det blev 71km ut till mölle sen tillbaka i lugnt snacketempo, härligt väder och trevligt att träffa farsan.

Nu sitter jag med en grym pastamiddag +3 600g+ matlådor till veckan, nom nom.

lite öl och starcraft2 på det så har det varkt en sjuhelvetes helg. godnatt

Tyckte den här låten var störig första gången jag hörde den till Scandinavian Photos reklam, men så här utanför reklamsammanhang är den riktigt bra, och videon är jävligt snygg om man tar bort sångarens vita glasögon.