Helgblogg
Typisk helg blogg så jag har ont om tid i veckorna att sätta mig ner och skriva något vettigt.
Heeeeeela lördagen gick åt barndop i Karlskrona, Marias brors dotters grabb döptes till Vilde och det var tårta och hela köret. Det, middag med Marias pappa och 5 timmar i bilen var avverkat på under 12timmar, bra jobbat.
Söndagen började med lite gött aeropressat Los Pinto i sängen med lite gröt och ett kokt ägg, smaskens. Sen påklädning i lugn och ro, benvärmare och tjockaste understället behövs fortfarande då temperatuten inte var över 8 grader när jag begav mig ut, dock sken solen allt vad den kunde. Jag hade en hel timme på mig innan jag skulle träffa Johan mfl så jag öste på lite ut till arvild och sen mot domsten med lite bra musik i öronen och solen rakt i ansiket. Massa folk strömmade till vid vår mötesplats, en massa Rynkebyare(cyklar för barncancerfonden) dök upp, säkert 10-12st. Alla styrde norrut mot kullens fyr och jag tänkte att det kunde väl bli en bra uppvärming med 3 mil till fyren men dömm av min förvåning när hela gänget stannade efter 19km för att fika. Jag och Johan höll på att tappa ansiktet lite och fortsatte norrut.
Uppe på toppen vid fyren dök Viktor och Margareta upp från ingenstans så vi drog med de på vår planerade runda till ängelholm och sen hem igen. jag tyckte det kändes som medvind från Mölle och innåt men ICKE, det blåste uatv bara FAN och vi fick gräva djupt i motviantionbanken för att hålla farten över 30.
I ängelhom var vi värda en glass så vi stannade utamför ICA och gjorde slag i saken, årets första utomhusglass och det var länge sen det smakade så gott och att sitta på en pall full med blomjord får väl ses som ett vårtecken.
Vägen från Ängelhom till Helsingborg var inte så mycket roligare då vinden friskat på ännumer och alla började bli lite slitna och småpratet dog ut lite, dock inte på grund av humöret utan för att man inte hörde vad den andre sa för att det blåste så in i helvet, sa jag att det blåste föresten? det gjorde det! Vi var rätt nöjda när vi efter 12 mil styrde in mellan husen i Helsingborg.
Att komma hem och sjuka ihop innanför dörren var skönt och att när huvudet träffar golvet hittar man den här (se bild ovan) blir man nästan lite lycklig. Likt en dammsugare sög jag i mig den på 2 sekunder och fnissade nöjt mellan andetagen och tuggorna, det är skönt att ha någon som tänker på en.
Nu visar det sig att mina 120.19km inte räcker för Håkan på jobbet leder fortfarande endomondokampen med 5km... störigt.
snart är det helg igen, då ska det köras!
Kommentarer
Trackback
