Hänt i veckan

dagen idag var helt knäpp... orkar inte berätta. försov mig och åkte tåg fel och hela skitet, var på jobbet 10 över 1... sjukt.

kvällen var dock bättre. Långpromenad med B, pratade om allt och ingenting. Mycket framtid, förändringar på gång hos oss båda. spännande och läskigt. skönt då att man får vädra ut dem. tack för glassen, kan vara värt att byta glass mot en GPS!
orkar ni inte med cykeltjafs slutar ni läsa nu!

MÖRKSUGGEJAKTEN 2009
I lördags klämde jag in mig i klubbussen och åkte 75+ mil till rättvik i dalarna för att köra den 4de deltävlingen i långloppscupen, Mörksuggejakten. Det är ganska prick 7 mil på fina stigar och grusvägar... fina?

Bussresan upp var sjukt jobbig, trångt och varmt och låååångt. dock pissregnade det hela jävla vägen upp, jag fick vätternrundan vibbar men försökte hålla humöret uppe så gott det gick. Väl framme fortsattde det bara att regna och stämningen var ganska låg. vi kollade på hälften av King kong innan vi somnade. palla se King kong slåss mot dinosaurier... suck.

Morgon, tävlingsdags, det regnade INTE men sjukt blött överallt och molnen låg tunga över Rättvik. Under anmälan och uppvärmning började det regna mer och mer... fan! Sen gick starten och vattnet som kom uppifrån blev mitt minsta problem. Startbacken som kallas vidablick för ca 3km lång och klättrar över 350meter upp på ett som för oss skåningar framstår som ett berg. fy fan vilken jävla backe. hittade ett bra tempo och köttade på bra på krönet sen rätt ut i skiten.
(inte jag på bilden, vill bara visa att det fanns en del vatten på banan)

Nu har jag ingen längre karriär som MTB cyklist men mer lera och vatten på ett MTBspår har jag aldrig sett. på vissa ställen flöt fleran ner längs spåret så det kan jämföras med forsränning åt fel håll i lera, ja jävlar. Sen dessa vattenhål. det djupaste svalde hela mitt framhul vilket är över 50cm högt. Det var bara att bita ihop och kämpa på. Grusvägarna känndes underbara och då kunde man kötta på ännumer för att få upp farten. Kroppen känndes som en maskin som bara ville ge mer och mer vilket resulterade i att efter en hemskt dålig start drog jag ikapp ordentligt och trots mer lera och mer vatten kunde jag trycka på bra hela vägen hem. bara sista 5 kilometrarna jag kände mig lite sliten och rött på och såklart är det då man tabbar sig, jag låg med en jättebra grupp tills jag flög över styret i en såphal nedförslöpa. Framhjulet gick åt vänster och jag snyggt åt höger, landade först på huvudet sen ner på axeln och tillslut ner på ryggen, landade på en kant och började glida ner från spåret. satte mig ett tag och skakade liv i huvudet. Sen upp på cykeln och hammra in dom sista 1000 metrarna. fan vad skönt det var att komma i mål. slutade som 53dje man av 72 som kom i mål i tävlings/elitklassen. piss. inga poäng till mig. Jag måste bli bättre på att åka i lera för kroppen är det fan inget fel på!

tror ni det var fint att duscha sen? JA! torra kläder och lite mat i magen sen var det bara att vika ihop kroppen och packa in sig i bussen. jag satt i mittensätet i mitten så att sova kunde jag bara glömma, jag hatar mittensätet! om bussresan upp var lång var det INGET mot hemresan. men när man väl kom hem var lyckan total! nu hänger cykeln på väggen lerig och ful. orkar inte titta på den. känner mig lite besviken trots att kroppen presterade så fint.

det tog mig 3.11h att köra dom 7 milen
hade en snittpuls på 171bpm (min max är på 195)
och brände 2850kcal.

nästa tävling är i slutet på augusti så nu ska jag chilla ett tag och umgås med lite polare. kasper kommer på fredag.
vi hörs och ses cykeln!

natti natt

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0