Från-Vettet-Rundan 2009
eller Vätternrundan... you pick.
Årets upplaga av Vätternrundan skulle visst gå ut på att jag skulle dra runt Pappa så fort det bara kunde gå. Mot att jag inte behövde betala en spänn för något, husrum, bensin, startavgift, mat ,glass vad jag än ville ha. kan ju vara trevligt att åka runt vättern med Pappa, så ja sa jag. jag hann nog ångra mig ett 20 tal gånger innan det blev dags. Verkligheten blev grymt påtaglig när i väl satt i bilen på väg till motala och det Kräk-regnade... hela vägen, hur ska det här gå? mig själv var jag inte orolig över, jag har kört i betydligt sämre väder och jag var väl förberedd med massa hi-tech kläder, men Pappa...
Det slutade ju inte direkt regna när vi kom på plats heller så avlastning av cyklar och inpackning gjorde oss duktigt blöta, men det var ruskigt skönt när allt var på plats så vi kunde bege oss ner mot stan för att hämta ut startbevis och äta mat. 18.000 pers trängdes på torget för att hämta startlappar och köpa onödiga saker som dom redan hade men till ett "bättre pris" det bättre priset var i många fall dyrare än vad vi tar i butiken och då är vi en av de dyrare aktörerna på marknaden. fult! Klockan blev snart kväll och kl18:00 gick vi till resturang Bella Notte där hela ovanvåningen var reserverad av Cykelklubben.se och dess medlemmar. Det var pasta buffe av "ät så mycket du orkar klass" så vi krängde allt vad vi orkade. mätt blev man iaf och trevligt sällskap hade vi också!
Efter att ha fyllt magen till bristningsgränsen rullade vi bort till vårat boende och det ösregnade fortfarande, moralen var inte på topp direkt men SMHI.se YR.no DMI.dk och CNN.com's väder pekade alla åt samma håll, mulet inget regn! vi försökte tänka possitivt. Vi sa godnatt runt halv 10, pluggade i hörlurarna med lite Sigur Rós, Coldplay och Veronica maggio. somnade som en sten. vaknade halv 11 och var grymt kissnödig, vitargo har den biefekten oftast. Sov hela natten helt ostört tills klockan blev halv 3 då det var dags att se sanningen i vitögat. Folk som varit vakna ett tag sa att det inte regnat på en timme så det så väl ganska bra ut. Vi klädde på oss under tystnad, jag tog på mig allt jag hade, varma strumpor-skoöverdrag-benvärmare-varmt liniment-goretexjacka... ja hela kittet. Sen var vi så redo vi bara kunde bli.
Mot starten!
Det var uppehåll hela vägen till starten med frisk och skön nattluft, men molen låg som ett stort tungt lock över oss men vad som väntade där uppe hade vi aldrig kunnat vänta oss. Starten gick och vi drog iväg, lugnt skönt tempo i början dock hamnade vi snabbt i en störig grupp som körde extremt ryckigt, jag låg mest med och bevakade Pappa och kollade hur han ville göra. Sen kom regnet, det kom vatten uppifrån och underifrån och från sidan... vaffan! Snabbt började det rinna ner i skorna och sen var skorna fulla med vatten, hurra. Pappa såg inte så glad ut längre men jag peppade och bjöd på energikakor så han skulle få upp humöret. Ingen av oss frös och det är huvudsaken, blöt men varm, jag själv hade det ganska varmt och mysigt inne i min torra gore-tex jacka men resten var ganska blött. Pappa såg väldigt plågad ut och jag tyckte jävligt synd om honom, jag kunde se i hans ögon efter 7 mil att han ville verkligen kliva av cykeln och åka hem men det skulle inte ske. Mer pepp och en halv gel med högt koffeininnehåll gick mungiporna lite mer uppåt på honom. Jönköping kom närmare och närmare och farsgubben signalerade tydligt att där ville han av ett tag, så det blev ett stopp. Vi startade ganska sent så det var inte mycket folk i Jkp-Depån så han fick snabbt sin mat och han fick sätta sig och sträcka på ryggen, jag bjöd mig själv på ett glas mjölk. gott!
(snygga är vi fan inte, men vem är det efter 9mil i pissregn?)
Sen vidare igen, regnet hade mer eller mindre slutat nu så man kunde fokusera lite mer på cyklingen, pappa hade fått upp temperaturen och humöret ännu mer nu så vi började åka på lite, men så snabbt som jag vill ha honom gick inte så nästa 10 milen bestod av att hämta upp, dra igång, tappa och sen ner och hämta upp igen. Att han kan köra fortare än så vet han men han vägrar inse det och sätta det i praktik,då blir jag lite sur och får tjata lite. Vägen upp till Hjö bjöd på lite lokala skurar precis efter att de mest utsatta kläderna börjat torka upp, gött! Väl framme i Hjo skulle han såklart av där också. Samma procedur som i JKP, parkera cykel,gå till matsalen, stå i kö, få mat, leta sittplats osv osv. Jag kände hur tiden rann i väg så när jag såg att han inte åt mer tjatade jag på så vi kom iväg för att bli sittandes är meningslöst och det är bara svårare att komma igång igen så upp på cykeln blev och iväg.
Efter Hjo ärdet 12 mil kvar av elendet och kanske den tuffaste biten men mycket backar och dåliga vägar, men efter att ha överlevt regnet ner till jönköping skulle detta bli lätt tänkte jag. Fail! Pappa var trött som en urvriden wettextrasa och på frågan "är du trött?" fick jag svaret "nejdå, jag är helt slut" fram med mer koffeingel och lite godis sen fick jag lite mer fart på gubben, jag eldade på lite försiktigt och när jag tittade bakåt för att se om han var med så var han det och ca40 man till, bara att fortsätta att kötta på, vi låg i en 35kmh rätt länge sen rammlade dom av en efter en, tyvärr pappa också. ner och hämta upp igen. Sen började bergodalbanan, backe upp och backe ner, folk som kör vätternklunga kan FAN inte cykla vilka jävla klåpare dom är! Det gasas som fan utför men dom som ligger längst fram rullar bara så vi som ligger bakom på rullen rullar ikapp för att vi inte har något vindmotstånd och får på så sätt bromsa oss ner för backen och sen när uppförsbacken kommer eldas det på ännumer upp till krönet sen släpper man farten helt så att dom som kommer bakom får bromsa i uppförsbacken också. SUCK! sånt fick jag stå ut med i några mil, sen la jag mig demonstrativt 200meter före och höll koll så att pappa var med.
Sista stoppet blev i Hammarsundet, jag åt en bulle och fyllde på flaskan med sportdryck, pappa körde hela kalaset. Kaffe, blåbärsoppa, bulle och banan. jag satt på cykeln och tittade på när han gluffsade i sig medans han småpratade med en annan vättern-gubbe, det såg så kul ut, trots att han var så trött och hungrig och blöt höll han humöret uppe. Sista 4 milen hem gick lätt som fan i början, han eldade på i uppförsbackarna och jag behövde knappt vänta mer än i nerförsbackarna då han ville vila och jag ville köra fort för att slippa ta i så mycket i nästa uppförs. med 1 mil kvar fick stackars pappa kramp i båda benen, både fram och baksida. Ni som inte haft utmattningskramp i benen har nog svårt att föreställa er ur vidrigt jävla ont det gör och han hade i båda! men han bet ihop och tog min rulle hela vägen in i mål,
vi rullade över mållinjen hand i hand och med solen i ögonen, fantastiskt!
Lyckan var gjord, efter ett telefonsamtal med Mamma som suttit vid datorn och följt oss hela vägen konstaterade vi att jag dragit runt gubben 2,5 timme snabbare än vad han gjorde förra året. Pappa sken som en sol trots kramp och blöta kläder. grymt jobbat!
Det kändes väldigt bra att sitta vid kajen och plocka av sig regnjackan och skoöverdragen, sen fick man lite pastasallad och en vidrig lättöl. den åkte i sjön, det kan den äckliga sjön vara värd! Sen rullade vi bort till torget där pappa skulle hämta sitt diplom *suck* och på vägen dit blev vi intervjuade av Seriges radio, så om någon lyssnade runt halv 4 snåret i motalatrakten kunde ni höra min hesa röst eka i etern. ha ha ha.
En skönare dusch har jag sällan varit med om, tyvärr var det massa folk som ville duscha så jag fick skynda mig, hade kunnat stå i flera timmar. Sen rätt ner i sovsäcken, jag han räkna ett får innan John Blund kom med sin murbräcka. BANG! out like a light. Blev väckt några timmar senare, dags att åka hem,änligen! Väskan packades med våld och det ska bli minst sagt intressant att öppna den nu. in med grejerna i bilen och iväg. Solen sken genom molnen som låg några hundra meter högre upp nu än tidigare på morgonen man kände sig ganska nöjd med dagens bestyr och ett flottigt besök på burgerking kunde man unna sig på pappas bekostnad. Sen sov jag hela vägen hem medans vår tyske vänn Alex körde. Somnade hemma i Glumslöv vid halv 1 då pappa inte orkade bära mig och mina grejer 4 trappor, skönt var det iaf för jag fick frukost och hela kittet serverat i morse! lyx!
Säga vad man vill om vätternrundan, det går bara man vill, och på en fin cykel blir det riktigt roligt! Därför skänkte jag min fina cykel massa kärlek innan jag fick skjuts hem till mig.
tack S2,du är grym <3
Hoppas det inte blev för långt och jag hoppas verkligen att du läser det här, för det var ett jävla äventyr. Vill du precis som Pappa ha draghjälp runt vättern är jag ganska öppen för förslag.
Årets upplaga av Vätternrundan skulle visst gå ut på att jag skulle dra runt Pappa så fort det bara kunde gå. Mot att jag inte behövde betala en spänn för något, husrum, bensin, startavgift, mat ,glass vad jag än ville ha. kan ju vara trevligt att åka runt vättern med Pappa, så ja sa jag. jag hann nog ångra mig ett 20 tal gånger innan det blev dags. Verkligheten blev grymt påtaglig när i väl satt i bilen på väg till motala och det Kräk-regnade... hela vägen, hur ska det här gå? mig själv var jag inte orolig över, jag har kört i betydligt sämre väder och jag var väl förberedd med massa hi-tech kläder, men Pappa...
Det slutade ju inte direkt regna när vi kom på plats heller så avlastning av cyklar och inpackning gjorde oss duktigt blöta, men det var ruskigt skönt när allt var på plats så vi kunde bege oss ner mot stan för att hämta ut startbevis och äta mat. 18.000 pers trängdes på torget för att hämta startlappar och köpa onödiga saker som dom redan hade men till ett "bättre pris" det bättre priset var i många fall dyrare än vad vi tar i butiken och då är vi en av de dyrare aktörerna på marknaden. fult! Klockan blev snart kväll och kl18:00 gick vi till resturang Bella Notte där hela ovanvåningen var reserverad av Cykelklubben.se och dess medlemmar. Det var pasta buffe av "ät så mycket du orkar klass" så vi krängde allt vad vi orkade. mätt blev man iaf och trevligt sällskap hade vi också!
Efter att ha fyllt magen till bristningsgränsen rullade vi bort till vårat boende och det ösregnade fortfarande, moralen var inte på topp direkt men SMHI.se YR.no DMI.dk och CNN.com's väder pekade alla åt samma håll, mulet inget regn! vi försökte tänka possitivt. Vi sa godnatt runt halv 10, pluggade i hörlurarna med lite Sigur Rós, Coldplay och Veronica maggio. somnade som en sten. vaknade halv 11 och var grymt kissnödig, vitargo har den biefekten oftast. Sov hela natten helt ostört tills klockan blev halv 3 då det var dags att se sanningen i vitögat. Folk som varit vakna ett tag sa att det inte regnat på en timme så det så väl ganska bra ut. Vi klädde på oss under tystnad, jag tog på mig allt jag hade, varma strumpor-skoöverdrag-benvärmare-varmt liniment-goretexjacka... ja hela kittet. Sen var vi så redo vi bara kunde bli.
Mot starten!
Det var uppehåll hela vägen till starten med frisk och skön nattluft, men molen låg som ett stort tungt lock över oss men vad som väntade där uppe hade vi aldrig kunnat vänta oss. Starten gick och vi drog iväg, lugnt skönt tempo i början dock hamnade vi snabbt i en störig grupp som körde extremt ryckigt, jag låg mest med och bevakade Pappa och kollade hur han ville göra. Sen kom regnet, det kom vatten uppifrån och underifrån och från sidan... vaffan! Snabbt började det rinna ner i skorna och sen var skorna fulla med vatten, hurra. Pappa såg inte så glad ut längre men jag peppade och bjöd på energikakor så han skulle få upp humöret. Ingen av oss frös och det är huvudsaken, blöt men varm, jag själv hade det ganska varmt och mysigt inne i min torra gore-tex jacka men resten var ganska blött. Pappa såg väldigt plågad ut och jag tyckte jävligt synd om honom, jag kunde se i hans ögon efter 7 mil att han ville verkligen kliva av cykeln och åka hem men det skulle inte ske. Mer pepp och en halv gel med högt koffeininnehåll gick mungiporna lite mer uppåt på honom. Jönköping kom närmare och närmare och farsgubben signalerade tydligt att där ville han av ett tag, så det blev ett stopp. Vi startade ganska sent så det var inte mycket folk i Jkp-Depån så han fick snabbt sin mat och han fick sätta sig och sträcka på ryggen, jag bjöd mig själv på ett glas mjölk. gott!
(snygga är vi fan inte, men vem är det efter 9mil i pissregn?)
Sen vidare igen, regnet hade mer eller mindre slutat nu så man kunde fokusera lite mer på cyklingen, pappa hade fått upp temperaturen och humöret ännu mer nu så vi började åka på lite, men så snabbt som jag vill ha honom gick inte så nästa 10 milen bestod av att hämta upp, dra igång, tappa och sen ner och hämta upp igen. Att han kan köra fortare än så vet han men han vägrar inse det och sätta det i praktik,då blir jag lite sur och får tjata lite. Vägen upp till Hjö bjöd på lite lokala skurar precis efter att de mest utsatta kläderna börjat torka upp, gött! Väl framme i Hjo skulle han såklart av där också. Samma procedur som i JKP, parkera cykel,gå till matsalen, stå i kö, få mat, leta sittplats osv osv. Jag kände hur tiden rann i väg så när jag såg att han inte åt mer tjatade jag på så vi kom iväg för att bli sittandes är meningslöst och det är bara svårare att komma igång igen så upp på cykeln blev och iväg.
Efter Hjo ärdet 12 mil kvar av elendet och kanske den tuffaste biten men mycket backar och dåliga vägar, men efter att ha överlevt regnet ner till jönköping skulle detta bli lätt tänkte jag. Fail! Pappa var trött som en urvriden wettextrasa och på frågan "är du trött?" fick jag svaret "nejdå, jag är helt slut" fram med mer koffeingel och lite godis sen fick jag lite mer fart på gubben, jag eldade på lite försiktigt och när jag tittade bakåt för att se om han var med så var han det och ca40 man till, bara att fortsätta att kötta på, vi låg i en 35kmh rätt länge sen rammlade dom av en efter en, tyvärr pappa också. ner och hämta upp igen. Sen började bergodalbanan, backe upp och backe ner, folk som kör vätternklunga kan FAN inte cykla vilka jävla klåpare dom är! Det gasas som fan utför men dom som ligger längst fram rullar bara så vi som ligger bakom på rullen rullar ikapp för att vi inte har något vindmotstånd och får på så sätt bromsa oss ner för backen och sen när uppförsbacken kommer eldas det på ännumer upp till krönet sen släpper man farten helt så att dom som kommer bakom får bromsa i uppförsbacken också. SUCK! sånt fick jag stå ut med i några mil, sen la jag mig demonstrativt 200meter före och höll koll så att pappa var med.
Sista stoppet blev i Hammarsundet, jag åt en bulle och fyllde på flaskan med sportdryck, pappa körde hela kalaset. Kaffe, blåbärsoppa, bulle och banan. jag satt på cykeln och tittade på när han gluffsade i sig medans han småpratade med en annan vättern-gubbe, det såg så kul ut, trots att han var så trött och hungrig och blöt höll han humöret uppe. Sista 4 milen hem gick lätt som fan i början, han eldade på i uppförsbackarna och jag behövde knappt vänta mer än i nerförsbackarna då han ville vila och jag ville köra fort för att slippa ta i så mycket i nästa uppförs. med 1 mil kvar fick stackars pappa kramp i båda benen, både fram och baksida. Ni som inte haft utmattningskramp i benen har nog svårt att föreställa er ur vidrigt jävla ont det gör och han hade i båda! men han bet ihop och tog min rulle hela vägen in i mål,
vi rullade över mållinjen hand i hand och med solen i ögonen, fantastiskt!
Lyckan var gjord, efter ett telefonsamtal med Mamma som suttit vid datorn och följt oss hela vägen konstaterade vi att jag dragit runt gubben 2,5 timme snabbare än vad han gjorde förra året. Pappa sken som en sol trots kramp och blöta kläder. grymt jobbat!
Det kändes väldigt bra att sitta vid kajen och plocka av sig regnjackan och skoöverdragen, sen fick man lite pastasallad och en vidrig lättöl. den åkte i sjön, det kan den äckliga sjön vara värd! Sen rullade vi bort till torget där pappa skulle hämta sitt diplom *suck* och på vägen dit blev vi intervjuade av Seriges radio, så om någon lyssnade runt halv 4 snåret i motalatrakten kunde ni höra min hesa röst eka i etern. ha ha ha.
En skönare dusch har jag sällan varit med om, tyvärr var det massa folk som ville duscha så jag fick skynda mig, hade kunnat stå i flera timmar. Sen rätt ner i sovsäcken, jag han räkna ett får innan John Blund kom med sin murbräcka. BANG! out like a light. Blev väckt några timmar senare, dags att åka hem,änligen! Väskan packades med våld och det ska bli minst sagt intressant att öppna den nu. in med grejerna i bilen och iväg. Solen sken genom molnen som låg några hundra meter högre upp nu än tidigare på morgonen man kände sig ganska nöjd med dagens bestyr och ett flottigt besök på burgerking kunde man unna sig på pappas bekostnad. Sen sov jag hela vägen hem medans vår tyske vänn Alex körde. Somnade hemma i Glumslöv vid halv 1 då pappa inte orkade bära mig och mina grejer 4 trappor, skönt var det iaf för jag fick frukost och hela kittet serverat i morse! lyx!
Säga vad man vill om vätternrundan, det går bara man vill, och på en fin cykel blir det riktigt roligt! Därför skänkte jag min fina cykel massa kärlek innan jag fick skjuts hem till mig.
tack S2,du är grym <3
Hoppas det inte blev för långt och jag hoppas verkligen att du läser det här, för det var ett jävla äventyr. Vill du precis som Pappa ha draghjälp runt vättern är jag ganska öppen för förslag.
Kommentarer
Postat av: Anonym
Bra jobbat!!!
Postat av: Robban
Säger Robban...
Postat av: Rannva
Haha, not bad at all from ye and the old man ^^
Just don't ever try and get me up on one of those monstrositys.. I'd probably fall over before I even get on ;)
Postat av: Freddy
For some damn reason your blogg seems to think i'm Rannva.. weird.. oh well, It's freddy here, as ye know :)
Postat av: jonas l
Vilket spännande blogginlägg. Imponerad av att du orkade. Grymt fina bilder som alltid med.
Postat av: Bear
Låter som ett riktigt roligt äventyr, med både ups- and dows. :D
Grym pappa du har som orkar med allt detta, och grymt att du fick honom 2,5 h snabbare än i fjol!
NAJS!
Postat av: Garo
Grymt bra jobbat av er båda. Det var en ruskigt blöt och blåsig historia i år, denna Vattenrunda... Härligt av farsan din att kämpa sig in sista milen med kramp i båda benen. Jag vet PRECIS vad det innebär...
Trackback
