Multivitamin

Tänkte ge mig själv en snabb resumé av mitt 2009. eftersom jag inte direkt bryr mig om någon läser eller komenterar så blir det säkert jätte personligt, internt och tråkigt. hoppa då över det här och läs nästa inlägg som kommer ganska snart.

jag vaknade den 1/1-09 med huvudvärk och annan fysisk smärta i kroppen. nyårsafton, nä det var inget roligt. Hade inte blivit bjuden på någon nyårsfest så jag röjde lite på egen hand, fy fan. jävla missär. Efter det blev jag semiseriös och köttade gymmet, trainern och hårda distanspass som jag blev häcklad och hånad över (vem skrattade sist?) formen kom krypande mer och mer och lusten och viljan att köra både fortare och snabbare fanns. Dock var privatlivet väldigt uppochner, lyckades hålla det isär från jobb och träning väldigt bra ett tag. Lite nya saker införskaffades till Mountainbiken såsom Komplett XTR kitt och en ny fin Magura gaffel. lagom till snön var borta och tidigvårträning stod den klar. Formen hade det också blivit något bättre av.

Säsongen började med en träningstävling i hässleholm som jag hellst glömmer, mjölksyra krampkänningar i alla muskler iklusive hjärtat och lungorna, blev i frånåkt och retad av vissa rätt okännsliga/smidiga människor. inte så roligt. fick lite avsmak både från sällskapet och att tävla. men skamm den som ger sig, jag tränade vidare. Mycket ensam distansträning med motivationsmusik även intervaller på trainern som var så tråkigt att jag nästan började gråta ibland, men jag gjorde det, fullfölje enligt schemat och märkte hur det hjälpte. då är det fan värt det.

Under tiden rammlade delarna till min nya landsvägshoj in, och i slutet på April stod den klar, minns när jag cyklade hem den från jobbet, pigga vältränade ben och en cykel som känndes som den snabbaste i världen, helt gale känsla. Det blev många sköna träningar på den, bland annat den 1a maj då allt stämmde, benen var vrålpigga och hojen gick som ett urverk, tror jag tog samtliga spurter den dagen och hade kraft till mer när vi kom hem, sånna dagar önskar jag att jag hade oftare. Trainerintervallerna byttes ut mot kortare och hårdare intervaller i hittarsserpentinen och naturliga 1min och igångdragsintervaller i skogen, våren var jävligt fin och moralen stod ännu högre.

Olsson fick med mig på en Crosscountry helg utan för skövde, det var Hjo på Lördagen och Tidaholm på Söndagen. Banan i Hjo var lerig, stenig och riktigt jävlig. känndes inge bra alls för mig, jag slutade 11 av 17 i senirklassen och tyckte det var fint med tanke på att det var min första seniortävling. Söndagen känndes bra efter god sömn och pizza kvällen innan. Laddad som en kanon tryckte jag på i starten men mina slöa armbågar och dåliga mod placerade mig sist ut ur första kurvan, men skamm den som ger sig, cyklist efter cyklist hämtades in och tillslut var jag i kapp Jonas. på sista varvet ryckte jag i från honom och vann med 6 sekunder, lyckan var total och en 7de plats i seniorklassen var bärgad. fett ös. det var en riktigt rolig helg som jag hoppas få uppleva fler av.

En dejt i göteborg fick upp moralen rejält och jag tränade på som en häst. hårda skogspass efter jobbet så långa att jag fick ha pannlampa sista biten. Ännu ett tecken på att foren var vass var motionsloppet landskronabyggden runt. drog och slet som ett djur och hängde på 3 man som jag vet är urstarka, upp för åsen, ner för åsen ut på platten i kantvinten där dom lyckades skrapa av mig med 7kilometer kvar. tråkigt, men mär man tror att man knappt kommer hålla en mil och är mer nästan in i mål är iaf jag nöjd, och det är huvudsaken. bra ben!

I slutet på Maj kom det. Mitt livs form! aldrig haft sånt satans klipp i benen och sådant fokus på banan. Billingeracet i skövde ÄR sveriges bästa långlopp, alla kategorier! banan har allt man kan önska sig. jag pressade på som ett svin i starten och låg med bra, sen började jag klättra. men att tävlingen är tidigt på säsongen och att den ligger långt söderut bidrar till att det är ungeför dubbelt så många som kör i tävlingsklassen pga danskar/norrmän. Men efter ett panglopp med kalasben gled jag in på en 49de plats efter att ha spurtat om en tävlingsklassare precis innan strupen och lyckats hålla honom borta hela vägen upp. 2poäng till mig. tack!

Helgen efter Billingeracet gick ett litet motionslopp nere i Höör som jag stälde upp på, vilade nästan hela veckan och skakade vaderna ordentligt innan start, stälde mig på startlinjen bara för att ha roligt. Glömm det, hornen växtre ut direkt. Bilden ovan är tagen direkt efter att pacebilen släppt oss på väg ut mot skogen, i början gick det segt och jag urpade och körde huvet i leran efter 2km men kom upp och körde ikapp. Robban från klubben hade dragit ifrån som fan och det viste jag (Robban i gul tröja bakom mig på bilden) Sen var det AmbulansBjörn och 3 andra framför mig, dom hämtades snart in och jag drog en gel för att bota yrseln och adrenalinskaket efter vurpan sen låg kedjan på storklingan HELA vägen tillbaka. ett ursinnigt tempo som jag inte är van vid fick mig i mål som 2a mann. På asfalten på vägen tillbaka till målområdet blåste jag om många landsvägscyklister. alltid kul att skryta lite. känndes riktigt bra, saknar den underbara formtoppen!

Lida Loop... håller mig kort, dålig sömn natten innan, bra start för en gångs skull, 2 punkor på 6km. jag bröt och fick gå hela vägen tillbaka. nya tag.

I julklapp 2008 fick jag en start i Vätternrundan... whoop de do. Målet var att dra åt pappa, jävligt transparent baktanke där... Allteftersom det närmade sig V-day insåg 18000pers at tdet skulle regna, rätt påtagligt. vi fick iallafall starta i uppehåll men sen började skiten, som inte slutade förens Jönköping. jag vill aldrig mer köra Vätternrundan igen. Den formsvacka som följe var inte att leka med, slitna knän, sliten kropp som jag ville fortsätta träna svarade inte. Var jag sjuk? fanns det något virus? vet inte? den allt känndes knas, pulsen gick inte upp motivationen började tryta och trappstegen fortsatte neråt.

Rännerslätt stod på tur och jag med skröpplig kropp och ett iofs helt men klent knä ställde mig på startlinjen i 30gradig hetta, fegade i början vilket jag ångrar för att tappa min enda fyllda flaska mellan 2 depåer, nu vet jag hur vättskebrist känns. Lyckan var enorm när jag rullade in i depån där Olsson fick hålla i mig medans jag tämde 1 liter sportdryck ner i en tom kropp sen iväg igen. En klubbkamrat som kommit ikapp blev en perfekt rygg att åka på och när vätskan med extra salter och socker i kickat in toppade jag med en magnesium/koffein gel och fick en ohygglig fart. benen känndes som Billingeracet fast på EPO. dunkade på med ett jävla tryck och cyklist efter cyklist hämtades in. åkte om några snopna klubbkramrater som oskcå dom led i hettan. hade jag bara haft lite bättre flyt i början så kanske? man vet ju aldrig.

Sen var det dags för min 25års vecka... alkohol är inte formfrämjande, jag får skylla mig själv.

På träningen igen, men det gick fortfarande segt, kroppen ville inte ta åt sig träningen och var riktigt slö och trätt i flera dagar efteråt. började bli lite orolig. Mörksuggejakten i rättvik stod på schemat och återigen var det dags att klämma in sig i klubbussen och åka 65mil enkelresa till ett vattensjukt dalarna. Det regnade nonstop hela vägen och delar av banan låg under 40cam vatten. jag ahde seiöst russinringrar när jag kom i mål. men en enligt min kropp mätt superinsats kom jag ändå under 50sträcket och inga poäng till mig. sjukt tråkigt och moralsvikande. dock en jättefin tävling och bra arrangemang, hoppas på finare väder nästa år.

min semester började komma närmare och närmare, och innan dess han jag med lite motionslopp på landsvägen och lite bekvämträningar mer kompisar och tänkte om så seriöst som ivåras. Det blev inte mycket tränat men en massa fin-öl ute på smögen. Finnmarksturen var inte mycket bättre än Mörksuggejakten lerig och dåliga ben. Ännu mer besvikelser, jag fick med nöd och näppe 6poäng men 14minuter sämre tid än förra året. ända tävlingen som jag var sämmre på 2009 än 2008, jag skyller delvis på banan som knappt var farbar på sina ställen. bättre lycka nästa gång.

Efter finnmarken blev jag rejält sjuk, feber i flera dagar och en enorm matthelt som satt i säkert 2 veckor. Hösten kom krypandes och kvällarna blev mörka, pannlampan åkte fram och likaså cykelcrossen. Försökte pressa lite hårda pass i pålsjöskog men det blev inte mycket av det. kroppan var trött och sliten. tårkigt.

i oktober föll jag i dvala, träningen stannade av och det var jävligt skönt. Nu är det dagsa att sätta fart igen.
igår var det 4or på trainern, idag första rejäla distannspasset och i morgon blir det gymmet och trainer på kvällen.

seupp. 2010 ska bli bättre än 2009. på alla sätt och vis... Hejdå